Homo sapiens; den tänkande människan.
Läser just Yuval Noah Harari’s bok Sapiens. Och visst tänker vi, åtminstone kortsiktigt. Medvetenhet däremot verkar lysa med sin frånvaro. Neandertalarna har de flesta hört talas om, men Homo soloensis, Homo denisova eller dvärgmänniskor på ön Flores är kanske mindre bekant. Kattdjur vet vi finns i olika varianter; puma, tiger, leopard, lejon med flera. På samma sätt var det med oss människor en gång i tiden. Men – Den tänkande människan – utrotade/konkurrerade ut dem alla. För att inte prata om de arter vi människor kallar djur. Tidigare fanns 200 olika släkten däggdjur som vägde över 50 kg. Vid tiden för jordbruksrevolutionen fanns bara 100 kvar. Den tänkande människan utrotade hälften av planetens stora djur innan vi uppfann hjulet, skriften och järnverktygen. Och vi – tänkande människor – fortsätter. Nu ligger de marina djuren dåligt till. Den utrotning våra förfäder sakande resurser för fixar vi – tänkande människor – med miljögifter och överutnyttjande av världshavens resurser. Valar, hajar, tonfisk med flera riskerar att falla i glömska liksom mammutarna, sabeltandade kattdjur och elefantfågeln (500 kg). Det verkar som om vi – tänkande människor – har den tvivelaktiga äran att utmärka oss som den dödligaste arten i biologins historia. Så vad gör vi? Var väcker vi medvetenhet? Börja med dig själv … ja visst, men var kan jag påverka andra? I gruppen? Kanske är det i gruppen där vi påverkar andra och själv blir påverkade i ett ständigt växelspel. På arbetsplatsen? Ja, varför inte. Vill man bli ”en attraktiv arbetsgivare” som alla tycks vilja bli idag så varför inte sätta av tid för viktiga diskussioner som får människor att växa. Växer människan, utvecklas verksamheten, som jag brukar säga. Och något måste göras om vi nu äntligen vill kliva in i rollen som den – tänkande människan.
