När du lyssnar på ett främmande språk som du inte behärskar förstår du ingenting. Det innebär att orden i sig själv inte har någon naturligt innebörd. Vi tilldelar ord en eller flera betydelser under livets gång genom att förankra dem inom oss med hjälp av inlärning kopplad till associationer och händelser. Samtalar vi med någon på samma språk litar vi på att våra sinnesupplevelser är tillräckligt lika varandra för att en gemensam förståelse ska uppstå. Och så är det också med många ord. Förmodligen är majoriteten av infödda svenskar hyggligt överens om ordet ”julskinka” eftersom vi fått samma syn-, lukt- och smakintryck under vår uppväxt. Åtminstone i stort samma. En del vill ha fläsksvålen kvar, andra inte. Någon vill koka och andra ugnsbaka. Någon griljera med senap, andra inte. Men i stort sett har vi en någorlunda gemensam bild.
Värre är det med ord som ansvar, respekt, öppenhet, delaktighet, medarbetarskap, mångfald, bemötande, affärsmässighet. Ord som ofta förekommer i samtal mellan gruppmedlemmar. Jag vill påstå att möjligheten till förvirring är överhängande när orden likt Rorschachs bläckplumpar kan ha olika innebörd beroende på vems linser – uppväxtmiljö, kultur, vårt språk, erfarenheter, intressen, personlighetstyp, värderingar, antaganden, föreställningar – vi tittar igenom. Och då har jag ännu inte börjat reflektera över svackor i uppmärksamheten, förmåga att reflektera, språklig förståelse, begåvning, kontakt, tydlighet.
Det enda rimliga svaret på frågan: ”Vad betyder det här ordet?”
Blir därför: ”För vem?”
Därför är det av yttersta vikt att sätta av tid för att lära känna varandra i en grupp-
Säg något ömt, sa pojken.
Böld, sa flickan.
