Ledningsgruppen har blivit en institution. Den finns på olika nivåer i såväl näringslivet som inom offentlig sektor. Skälet torde vara att takten ökat internt och i omvärlden. Chefens behov av att träffas och stämma av läget, göra planer och diskutera beslutsalternativ har blivit allt större. Att mötas ansikte mot ansikte med högsta chefen och sina kollegor skapar även en naturlig plattform för erfarenhetsutbyte. Ett forum för likar, ett bollplank där chefer kan prata öppet med varandra om behovet av en ny omorganisation, ett svårt uppsägningsbeslut, sin stress eller om glädjen med att vara chef. Tyvärr tycker jag att många ledningsgrupper glömmer bort att de är en arbetsgrupp.
Arbetsgrupp i den meningen att de är ett antal individer som träffas för att fullfölja en uppgift. På det sättet skiljer sig inte en ledningsgrupp från vilken annan arbetsgrupp som helst i företaget. En ledningsgrupp behöver också fundera över sitt uppdrag, arbetsformer, roller, spelregler för konflikter och individerna behöver fundera över sitt engagemang, sitt åtagande och hur man samspelar med de andra i gruppen. Ledningsgruppen är i grunden som vilken annan arbetsgrupp som helst, trots den aura av att vara speciell som ofta kringgärdar den. Därför borde alla ledningsgrupper också åtminstone en gång per år utvärdera sitt arbete som just arbetsgrupp. Inte fastna i inställningen att det inte behövs just för att man är den där utvalda gruppen, ledningsgruppen.
Jag vill påstå att det är extra viktigt för medlemmarna av en ledningsgrupp att arbeta strukturerat och systematiskt för att skapa en effektiv och trivsam arbetsgrupp. Hur medlemmarna i en ledningsgrupp fungerar tillsammans är avgörande för effektiviteten och trivseln i hela företaget. Det är alldeles för viktigt för att slarvas bort med hänvisning till att man är en ledningsgrupp och medlemmarna de utvalda, de oantastliga. Inte en helt vanlig arbetsgrupp.
Eller …
