I många arbetsplatsundersökningar framhålls ”tillit” som en viktig faktor för att grupper ska må bra. Jag blir alltid lite dubbelbottnad när jag hör både chefer och medarbetare efterfråga tillit. En del av mig förstår naturligtvis behovet, den andra delen vill skrika: Men snälla ni, det finns ingen ”prins tillit” som rider runt på en vit springare och delar ut ”tillit” med sin lans. Tillit i gruppen uppstår när ni börjar visa mer av er själva för varandra. Paradoxen är att många väljer att inte öppna sig med hänvisning till att det saknas tillit. Ett slags moment 22. Sluta vänta på trygghetsprinsen. Använd vapnet ”öppenhet” och sluta ligga ”lågt” då skapar ni själva tillit i gruppen. Basta!