Det individuella utvecklingssamtalet i form av en ömsesidig dialog mellan chef och medarbetare är idag en etablerad form för personlig och yrkesmässig utveckling. De flesta företag och organisationer satsar mycket resurser i form av tryckta broschyrer, utbildning, tid för planering och genomförande av utvecklingssamtal. Tyvärr är det inte särskilt effektivt. Individ och grupp är olika sidor av samma mynt på en arbetsplats. Därför räcker det inte med att genomföra individuella utvecklingssamtal. Oavsett samhälle genom historien har människan haft ett behov av att samarbeta med andra för att överleva. Oavsett företag måste individerna samarbeta i grupper för att verksamheten ska bli framgångsrik. Rädslan för att hamna utanför medför att vi i ett utvecklingssamtal med chefen kan prata om en sak för att i nästa stund agera på ett helt annat sätt i arbetsgruppen. Att vara sig själv i en grupp, jag är jag och inte du, och definitivt inte vi, är ingen enkel och lätt process. Det vet de flesta av oss. För att medarbetarnas kunskaper och färdigheter ska kunna utvecklas fullt ut behövs en arbetsgrupp där alla tillåts växa. Det kräver en mogen och trygg grupp. Att chefen stänger in sig i ett rum med en enskild medarbetare och diskuterar dennes förmåga att samarbeta i gruppen eller hur medarbetaren medverkar till gruppens måluppfyllelse bidrar inte till en mogen grupp. Därför måste även gruppen, den andra sidan av myntet, arbeta aktivt med sin egen utveckling som just grupp. Utvecklas inte arbetsgruppen saknas möjlighet till full utväxling av den personliga och yrkesmässiga förkovran som satts upp för individen i utvecklingssamtalet. Allt annat är en illusion.
